Bubblor och La Vecchia Signora

Vi ska möta ett par goda vänner för att äta middag på La Vecchia Signora. Först ska vi dock ses över lite champagne på Folii. Vi blir lite sena p.g.a jobbmöten som drar ut på tiden och en taxi som aldrig kommer men till slut kliver vi in genom dörren. Vinbaren är lite mindre än vad vi trodde men våra vänner har lyckats hitta det sista lediga bordet. Folii har ett enormt utbud av vin på glas och vi ska definitivt återvända någon gång när det är mindre stressigt och man kan botanisera i vinlistan lite mera. Efter lite vägledning fastnar vi till slut för Bèrèche & Fils Champagne Rive Gauche 2015 efter att först ha snöat in på Larmandier Bernier.

 Rive Gauche är gjord på 100% Pinot Meunier och vi har inte provat den förut. Doft av äpplen som drar åt det bokna hållet och i smaken är det rena äppelkompotten med små hintar av apelsin. Låg dosage på 5 gram gör att detta trycker på alla våra knappar och eftersom vi har lite bråttom tar flaskan snabbt slut men det var inte sista gången vi drack denna champagne.

Vi kommer definitivt att återvända till Folii när möjlighet ges.

 Vi promenerar den korta biten bort till La Vecchia Signora som ligger på Åsögatan 163. Vi tas emot av Alexandra och Therés som kommer att pyssla om och skämma bort oss hela kvällen. La Vecchia Signora är en relativt liten restaurang men varmt inredd och vi känner oss omedelbart välkomna.

På väg till vårt bord längst in i högra hörnet passerar vi köket varifrån de mest ljuvliga dofter strömmar ut.

La Vecchia Signora är en av få, om inte den enda, restaurangen i Sverige med Piemonte-tema. Man serverar en fyrarättersmeny för 540 kronor som varierar från kväll till kväll. Vi hade siktat in oss på den här menyn men den måste då serveras till samtliga vid bordet och vi lyckas inte nå enighet om detta val utan plockar enskilda rätter från menyn.

Vi hade redan på förhand bestämt oss för att prova La Ca Növas Barbaresco Montestefano efter att vårt instagramflöde svämmat över av hyllningar till detta vin. Marco Rocca heter vinmakaren och är en sann traditionalist som knappt använder någon modern teknik alls i sin vinmakning. Med en produktion på blott 50 000 flaskor för världen att slåss om är detta svårfångade flaskor. Trots skyhöga förväntningar blir vi helt förstummade av hur bra det här vinet är. Både doft och smak har en otrolig elegans med rosor och violer som fyller upp både gom och själ. ”En rent religiös upplevelse” säger våra vänner och vi säger touché på det.

En av oss väljer Tajarin med tuppleverragu. Ragun är förstås gjord på tupplever som är stekt med plockad salsiccia och grönsaker. Den kokas sedan med marsalavin och tomat.

Det är mycket piemontansk magi över denna rätt med ett smakdjup som är brant och en symfoni av många svårfångade smaknyanser som dansar runt i gommen. En av oss har svårt för kycklinglever och väljer därför bort denna rätt. Men bjuds på ett smakprov och visar sedan upp illa dold avund och gör ständiga små försök att sno åt sig fler smakprov.

Den andre väljer Agnolotti al Plin där fyllningen är gjord på kalv, fläsk och salsiccia som bräserat i ugnen med grönsaker och vitt vin. Sedan mals fyllningen med parmesan och muskot. Den fyllda agnolottin serveras med alpsmör och salvia.

Efter att ha ätit Agnolotti på Osteria Veglio i La Morra för någon månad sedan, vilket utan tvekan är den bästa pasta vi någonsin ätit, är det inte lätt för någon Agnolotti att mäta sig men köket ska all heder av denna rätt som är jättegod.

Vi ska nu välja en andra flaska vin och är först inne på Fratelli Cigliutis Serraboella som vi har ett gott öga till sedan tidigare men Alexandra leder in oss på Burlottospåret. Comm.G.B Burlotto är en traditionalist verksam i Barolo som vi inte har provat tidigare. Vinet Barolo Acclivi är en blandning av tre till fyra olika vingårdslägen i Verduno som är Barolos nordligaste kommun. Wow! vilken burgundisk doft, slank, lakritsdriven smak med fina lädertoner och vilken elegans. Här är produktionen ca 60 000 flaskor om året så även detta är svårfångade flaskor.

Nästa rätt heter Coll d´Agnello och är barolobräserad höstlammnacke med rödbetor, robiolaskum och hasselnötter. Lammet bryns med benet kvar tillsammans med grönsaker, sedan slås barolovin på och allt får koka på låg temperatur i 12-13 timmar. Sedan lyfts lammet ut, benet plockas bort och såsen reduceras.

Även här är smakdjupet imponerande och lammnacken ger ordet mör en ny innebörd. Rödbetorna är ”al dente” och tillsammans med barolosåsen och lammet uppstår ett smakgiftemål som vi sällan får uppleva. Till detta får man också en bit friterad polenta som inte bara är vansinnigt god utan ger hela rätten textur och struktur. Hatten, kepsen och sylvestern av från oss – en av årets bästa rätter för oss!

Det är dags för dessert och vi är så mätta att vi väljer Affogato som är glass med espresso och kaffelikör.

La Vecchia Signora använder inte klassiska Kahlúa till den här desserten utan Borghetti som är mindre söt.

När vi sakta inmundigar Affogaton börjar vi reflektera över vad vi har varit med om. På La Vecchia Signora är allt genomtänkt i minsta detalj, servicen är perfekt avvägd, kunnig och påläst om minsta detalj kring allt piemontanskt ni kan tänka er. Maten är rakt igenom en dröm, priserna fullt rimliga och när vi lämnar La Vecchia Signora är det med en känsla av att vi snart måste återvända. Våra varmaste rekommendationer!