Vi är genuint intresserade av den italienska matkulturen och efter höstens resa till Piemonte (skildrat i 6 st blogginlägg) har intresset accelererat och invaderat även vårt eget kök och styrt mycket av vilka viner vi provar. Det är ingen utveckling någon av oss gråter över direkt.
En av oss lyssnar dessutom regelbundet på ”Dela en flaska” med Alf och Petter och då är det omöjligt att inte få Petters hyllningar av Trattoria la Strega i Göteborg till livs. Således var våra förväntningar uppskruvade till max när vi kliver in genom dörren en januarikväll i början av decenniet.
Det är en kväll mitt i veckan och restaurangen är ungefär halvfull och vi får ett trivsamt bord för två och menyerna direkt i handen.
Vi börjar med ett glas Dirupo Prosecco Superiore gjort på 90% Glera, 5% Bianchetta och 5% Perera. Fin brödighet, jordighet och torrt som snus.
Vi brukar aldrig berätta för restaurangen att vi ska skriva en recention av middagen innan vi har ätit men presenterar oss alltid efteråt för transparens. Vi brukar dock försöka hinta till sommelieren att vi är väldigt intresserade av vin. Vi möts då vanligen av två reaktioner: endera blir det en massa vinprat och rolig information under kvällen eller så möts vi av totalt ointresse. Ikväll börjar det med ointresse men tinar upp under kvällen.
När vi bestämt oss för vad vi ska äta har vi valt två helt olika vägar och det ska också ge oss två vitt skilda upplevelser.
Tagliere della casa är självimporterat kallskuret med tillbehör och det är riktigt gott som också lirar fint med….
..den Barolo 2015 från Ferdinande Principiano som vi blir rekommenderade när det visar att det inte finns någon Rinaldi hemma som vi hade hoppats på. Den varma årgången märks men frukten är så läcker.
Den andre av oss väljer skaldjursspåret och börjar med Scampi alla cenere som är tre stycken sotade havskräftor. Tyvärr blir detta en besvikelse eftersom rätten snarare är ljummen än varm. Bäst är den som är kryddad med nduja som är en bredbar salami från Kalabrien med mycket chili i.
Till skaldjursspåret rekommenderas Giacomo Fenocchios Roero Arneis. Vi provade druvan Arneis för första gången i Piemonte i höstas och det gav mersmak. Detta vin är inget undantag med fin kryddighet som matchar maten fint.
För den av oss som inte valt skaldjurstema blir det nu Barbera d´Alba Superiore 2017 från Giancomo Fenocchio som sannerligen inte gör en besviken och matchar perfekt…
Risotto Carmaroli mantecato, trevisana, taleggio, Barbera som utan tvekan är kvällens rätt. Den är verkligen al dente och har en fantastisk djup buljongig grundsmak med fina peppriga drag och tillsammans med taleggion uppstår en ljuvlig, robust smakbrytning.
Pappardelle, granchio reale är hemmagjord pasta med kungskrabba som är gott men lite mer krabbsmak hade vi förväntat oss men det är en välgjord rätt.
Mot bättre vetande (vi brukar försöka undvika desserter) så låter vi oss övertalas till att ta in efterrätter
Tiramisun är dock helt ljuvlig och en perfekt avslutning på middagen
Sorbet med blodapelsin har en lite vattnig konsistens.
Vi har således två olika upplevelser denna kväll men naturligtvis smakar vi på varandras rätter och har samma intryck. Det är inte Trattoria la Stregas fel att våra förväntningar är alldeles för högt uppskruvade och kvällens vinrekommendationer håller hög klass men vi tycker att det svajar i köket på skaldjurssidan denna kväll. Är man dock sugen på en genuin risotto och få något gott i glasen är detta rätt adress.