Piemonte dag 1

En måndagsmorgon flyger vi från Kastrup till Milano vilket är gjort på under två timmar. Vi ska på vin och matresa tillsammans med en grupp på totalt 23 personer. Väl framme i Milano möter vår buss upp oss och vi sätter kurs mot Piemonte. Färden går mestadels via motorväg och det lilla vi ser av landskapet utgörs mest av jordbruksmark – inte en vingård i sikte. Vi är alldeles för uppspelta för att kunna slumra en stund så vi går igenom veckans digra program och konstaterar att våra förväntningar är höga och alla vardagsbekymmer är lagda bakom oss.

Efter ett par timmar rullar vi äntligen in i byn Rocchetta Tanaro i Piemonte. Vi ska äta lunch på ”Trattoria i Bologna” som är en liten familjerestaurang som nu drivs i tredje generationen. Ägaren och chefskocken Beppe leder idag köket tillsammans med sin mor Mariuccia, som är smått berömd för sin fantastiska pasta. Vi är nu hungriga som vargar.

Innan alla antipasti börjar regna in serveras vi ett vitt vin på den lokala druvan Nascetta som vi aldrig provat förut. Den har en blommig parfymerad doft med lite oljighet i konsistensen och är riktigt gott. Med lite ålder ska den utveckla petroliumliknande toner som mogen Reisling gör. Nästa antipastivin kommer från vinproducenten Braida som vi ska besöka efter lunchen. Den är gjort på ännu en lokal druva, röd denna gång, som heter Grignolino. Vinet har en ganska rejäl syra och harmonierar väl med alla olika smaker som nu börjar dyka upp på vårt bord.

Vitello tonnato, salami, skinka och druvor är den för oss något udda kombinationen på den första tallriken. Detta är den första men långt ifrån sista Vitello tonnato vi äter denna vecka. Den har en ganska skarp ton av tonfisk som drar åt böcklinghållet men tillsammans med den fint skivade kalven är smakkombinationen fin tycker en av oss som får äta upp båda portionerna.

Nästa rätt delar oss också totalt. In kommer små hela friterade fiskar (spigg?) som man pressar lite citron över och äter som dom är med ben och allt. Oätligt tycker en av oss men den andre minns ”slomfisket” från barndomen och att dessa också stektes hela och åts med ben och allt. Det knastrar förstås rejält i munnen och smakar mest salt och citronigt men kul att få uppleva.

Nästa rätt blir en riktig ögonöppnare för oss. Vi serveras varm Karl-Johansvamp tillsammans med varm persika, lite citroncest, olivolja och persilja. Helt nya smakkombinationer för oss – men så gott det var. Persikans sötma kommer fram med värmen och smakbilden är mild men med stor finess och elegans. Det tar fort slut på våra tallrikar och vi ska definitivt försöka oss på att göra den här rätten hemma.

Till de kommande huvudrätterna serveras Braidas Barbera 2017 från vingården Montebruna. Detta är ett fullmatat vin med hela 15,5% alkohol vilket vi normalt sett har svårt för men det här är ett utmärkt matvin med stor kärnighet i smaken. Vi ska senare besöka just denna vingård och lära oss hur klimatförändringarna har ökat temperaturen och minskat nederbörden. Detta driver upp alkoholen i vinerna och Raffaella Bologna på Braida tycker att de numera har samma klimatförhållande som Sicilien vissa år.

Nu kommer äntligen Mariuccias pasta in. En ragu med tydlig viltsmak som slingrar sig runt den tunt skurna pastan som blir något utmanande att äta med endast en liten gaffel men är väldigt gott. Muntebruna matchar viltsmakerna fint och Barberadruvans körsbärstoner förstärks av ragun och de lyfter varandra.

Sista huvudrätten är en slags rullad på nötkött som troligtvis har gått länge på låg värme, ugn eller panna är svårt att säga. Köttet är så mört att det smälter i munnen, såsen buljongig och fint koncentrerad. Att endast servera kokt fänkål till är ett genidrag, den är ganska ”a naturell” men så elegant och möter upp och balanserar köttet och såsen förträffligt. Efteråt har vi förstått att denna rätt ibland görs på hästkött men vi betvivlar att så var fallet här – men osvuret är bäst.

Dags för dessert. Vi är sex personer vid bordet och serveras helt olika desserter. Tanken är att vi ska låta tallrikarna gå runt och smaka på allt. Ingen av oss känner oss bekväm med detta så det går lite trögt men vi smakar till slut på hälften av dem. Coffee mousse som är en signaturdessert för Trattoria i Bologna var populärast runt bordet. Vi avnjuter sedan en dubbel espresso och måste ge de varmaste rekommendationer till denna restaurang. Mat och service håller hög klass och allt känns väldigt genuint och vi njuter av att vi äntligen är i Piemonte igen där tre timmars luncher är vardagsmat.

Efter lunchen besöker vi vinproducenten Braida som anses som en av de allra bästa producenterna av Barbera i hela Piemonte. Giacomo Bologna, med smeknamnet Braida, var den som en gång höjde Barberans status genom att behandla druvan med samma respekt som andra topproducenter gjorde med Nebbiolo. Giacomo avled i början av 90-talet och nu drivs Braida av dottern Raffaela som svarar för vinkällararbetet och brodern Giuseppe som tar hand om vingårdarna. Vi börjar med ett besök i vineriet och slås av det stora antalet ekfat och hur minutiöst rent det är överallt. 

Vi åker sedan på smala slingriga vägar ut till vingården Montebruna, dvs det vin vi drack under lunchen. Vingården ligger högt upp och är oerhört vacker. Det är 31 grader varmt och vi släntrar långsamt upp till toppen av vingården där en provning i det fria väntar. I glaset får vi Bricco dell´Uccelone 2016 som kommer från vingården Rocchetta Tanaro. Det är en kraftfull Barbera som har 16% alkohol men som bär upp den fint med körsbärstoner och fin syra. Vi kommer att prova många Barberor under veckan som följer men ingen liknar Braidas som känns unika. 

Till slut landar vi på hotellet Tota Virginia som vi ska bo på under hela veckan. Hotellet omges av vingårdar och har även en fin liten pool. Vi hinner packa upp och slänga oss på sängen i en dryg halvtimme innan det är dags för välkomstmiddag på hotellet. 

Som första rätt får vi ricotta med någon form av kräm som i alla fall smakar morot men vi lyckas aldrig riktigt reda ut vad det är, mer kul än bra.

Sedan kommer ”Tribute to the Langa” in med 5 små starters: något som påminner starkt om legymsallad, Vitello tonnato, rökt paprika med anjovis, något obestämbart och råbiff. En av oss är en stark anhängare av råbiff och en något mer avvaktande men på denna resa byter vi roller. Vi får den i många varianter under veckan men den är alltid mer grovmalen än vad vi är vana vid och oftast helt naturell. 

Som huvudrätt får vi kalvkind i Barolo-sås vilket visar sig vara en riktig fullträff. Kalven smälter i munnen och när vi väl fått in lite mer Barolosås så lyfter allt. Vi blir serverade två olika viner under kvällen båda från magnumflaskor. Först ut är en 2015 Barbera d´Alba från Andrea Oberto som är elegant och med slank smak och relativt hög syra. Massolinos Barolo Margheria från toppåret 2013 är hur gott som helst och harmonierar med kalven på ett förträffligt sätt. 

Slutligen kommer karamelliserade persikor med mörk chokladmousse in men vi är så trötta efter en lång resdag och all mat- och vinprovningar att vi har svårt att ta till oss denna dessert och så fort tillfälle ges drar vi oss tillbaka till vårt rum och stupar i säng. 

to be continued….