Efter att ha intagit frukosten inomhus för första gången under veckan släntrar vi tillbaka till rummet med en känsla av att byxorna stramar åt mer än de brukar men vi bestämmer oss för att det bara är inbillning.
Vi tar sedan bussen upp till Serralunga d´Alba igen för att besöka Massolino som ligger ett stenkast från Luigi Pira och Centro Storico som vi besökte igår. Vi har egentligen ingen relation till Massolino och har endast provat någon enstaka flaska från Systembolaget.
Här mötte vi Alessandro som visar sig vara en av de skickligaste vinguider vi har träffat. Han pratar fort men det är ändå inte svårt att hänga med eftersom engelskan är så bra. Mest imponerande är kanske hur han kunde fördela en flaska vin på 23 glas utan att någon kunde skilja på mängden mellan dem.
Massolino har ambitionen att försöka minimera ekens påverkan på vinet och man använder sig mycket av stora botti, vissa t o m så gamla som 60 år. Man är ett familjeföretag sedan slutet av 1800-talet.
Väl uppe i provningsrummet får vi en vy över de vingårdar vi kunde se från Luigi Pira igår men en liten bit längre uppför backen. Vi hade kunnat leva med den utsikten jämt.
Vi får först prova Massolinos Riesling 2017 (19Euro). Vingården ligger 6oo meter över havet i byn Monteforto och vinstockarna är bara 5-6 år gamla (!). Det både doftar och smakar obestridligt som riesling men med en större jordighet, petroleum och citrustoner. Helt ok.
Dolcetto d´Alba 2015 (10.5 Euro, vinet finns i årgång 2017 på systembolaget varunummer 72950 för 159 kronor). Vinet görs helt på cementtankar och buteljeras inom ett år. Doft av vingummin och jordgubbar, lätt smak med fin syra, ljusa röda bär, frisk. En av oss ganska förtjust.
Barbera d´Alba 2016 (16 euro, vinet finns i årgång 2018 på systembolaget varunummer 72228 för 179 kronor). 30-40 åriga stockar, görs bara riktigt bra år. Spenderar 9 månader på Barrique och nio månader på botti. Komplex doft men vissa ektoner och körsbär. Fint balanserad fruktdriven smak och bra längd och vi tycker båda jättemycket om detta.
Lange Nebbiolo 2017 (17 euro, finns i årgång 2016 på systembolaget varunummer 73480 299 kronor). Görs på druvor som växt utanför Baroloområdet och spenderar 12-15 månader på botti. Kan lagras upp till 10 år utan problem säger Alessandro. Doft av rosor och lätta medicinaltoner, ganska lätt smak också med bärighet, här hade vi gått vilse om vi provat blint.
Barolo 2015 (30 euro, vinet släpps i just denna årgång på systembolaget 2019-10-18 med varunummer 91243 för 329 kronor). Kommer från 5 st olika vinlotter som vinifieras separat och den slutgiltiga blandningen varierar beroende på årgången. Ligger 2,5 år på botti. Betydligt större och elegantare doft än tidigare viner. Välgjort vin med fina syror men ändå mjuk och fruktig, det smakar fänkål säger bordsgrannen. Riktigt bra och vi rekommenderar köp.
Barolo Parussi 2015 är en vingårdsbarolo (vi missade priset). Massolino har gjort vin från denna vingård sedan 2007 och de anser själva att detta är ett av de tuffaste vingårdsvinerna med stor lagringspotential. Vingården ligger nära byn Castiglione Falletto och har dess bytypiskt hårda tanninstruktur och långa eftersmak. För oss doftar det rosor och nypon och smaken är relativt elegant med lager på lager av olika relativt mörka fruktaromer med en stor rymd i gommen. Kommer bli fantastiskt om man låter det ligga minst 10-15 år.
Barolo Vigna Rionda 2013 (105 euro). Detta är alltså samma vingård som vi provade och köpte Luigi Piras variant av igår, här är priset mer än det dubbla. Återigen är det mycket rosor och nypon med en delikat fruktighet och fokus ligger på elegans snarare än kraft. Eftersom Massolinos variant är mer än dubbelt så dyr som Luigi Piras, som vi tycker är bättre, sitter vi och doftar och smakar länge för att försäkra oss om att vi inte går vilse i analysen men vi står fast vid att vi tycker detta är en lite blekare tolkning av vingården men ändå ett väldigt gott vin.
Slutligen måste vi säga att Massolino överraskade positivt och vi är inte alls främmande för att plocka upp en och annan flaska när de kommer på systembolaget.
Vi hoppar upp i bussen igen och nu bär det av till Alba där vi får eftermiddagen fri.
Det är lite ”ko-släpps”-känsla när hela gruppen släpps fria vid Piazza Garibaldi i Alba. Vi sprids för vinden men centrala Alba är så litet att vi springer på medresenärer hela tiden. Några letar efter en berömd pizzeria och vi dras med i denna jakt en stund innan vi inser att vi glömt anteckna vad pizzerian hette så vi släpper det.
Alba är lite av tryffelns Mecka och vi är på plats någon vecka för tidigt innan den vita tryffeln börjar plockas. Det finns dock gott om svart tryffel men vi tycker att all färsk tryffel ska konsumeras snabbt och vi vet att det har vi inte möjlighet att göra så vi avstår från detta. Vi njuter dock av att gå runt i de många affärerna med tryffelprodukter och det blir en del inköp.
Vi köper ett par påsar med torkad Karl-Johansvamp som är perfekt att ha inför höstens grytor och olika risottos. Vi kan inte motstå en påse pasta Tajarin som är en halv meter lång och som har visat sig bli vår nya favoritpasta, både tryffelmajon och crema con tartuffi bianchi har förgyllt våra maträtter sedan vi kom hem, se bilder på rätterna på vårt instagramkonto winomaten.
Vi besitter en otrolig förmåga att inte kunna bestämma oss för vilken restaurang vi ska välja när vi är ute och reser. Nu försöker vi kolla in var ”the locals” går men vart enda ställe vi hittar är helt överfullt, vi hittar en lovande pastarestaurang tills vi gör en snabbkoll på tripadviser och läser ”avoid this restaurant”. Fötterna börjar värka och humöret är ansträngt när vi får syn på en liten pizzeria längst in på en återvändsgata och utan diskussion slår vi oss ner på uteserveringen.
Efter en mindre evighet upptäcker servitrisen oss och vi får varsin inplastad meny/vinlista i handen. Till våra stora förvåning finns ett vin från aktade producenten Ceretto på listan, en Nebbiolo d`Alba 2017. Vi har haft Ceretto i sikte länge men inte lyckats landa någon flaska så vi beställer omedelbart in en. En väljer ostdominerad pizza och den andra en med karljohansvamp.
Det är i den där återvändsgränden med varsin pizza och ett gott välgjort vin i glasen som den totala friden infinner sig. Vi funderar inte ens på att kolla våra mobiler, pratar inte om något som har med vår vardag att göra utan bara försvinner i ögonblicket av frid.
Dag 5
Idag är det dags att besöka La Spinetta som vi inte heller har någon relation till. Vi minns att när vi började intressera oss för vin så var det hysteri varje gång vinerna släpptes på systembolaget och de försvann på 10 minuter. Vi har aldrig provat något av deras berömda vingårdsviner så det är något vi hoppas få göra idag när bussen krånglar sig igenom de trånga gatorna i utkanten av Barbaresco.
Vi möts upp av vår guide Diego och får en väldigt informativ rundtur i vineriet innan provning. La Spinettas berömda etiketter med en noshörning på visar sig härstamma från en medeltida målning. Vi uppfattade inte om konstnären var känd eller inte så om någon har kunskap om detta så kommentera gärna.
Diego berättar vidare att man helt ställt om till ekologisk odling och kommer att bli certifierade 2020 eller 2021. La Spinetta är en ung vinfirma och första vingårdarna köptes så sent som på 90-talet. Man använder sig endast av franska 225 liters ekfat som man köper från Bordeaux. Man gör inte bara vin i Piemonte utan även i Toscana.
Första vinet ut är en rosé från Toscana i form av Il Rose di Casanova (finns på systembolaget med varunummer 90076 för 139 kronor) på 60% Sangiovese och 40% Prugnole Gentile. Lite tutti-frutti i doften, fin balans och viss elegans, helt ok.
Barbera d´Asti 2015 (finns på systembolaget med varunummer 99068 för 259 kronor). Kommer från 18 olika vingårdar och tillbringar 12 månader på använd ek. Körsbärsdominerad doft och smak med lite nagellack i näsborren, rätt tanninig och med kaffetoner, inget för oss.
Barbera d´Alba Gallina 2015 spenderar 12 månader på ek varav 10-15% är nya. Större doft med tydlig ekfatston. Vi upplever den lite väl torr och ekig men en av oss är betydligt mer positiv än den andra.
Lange Nebbiolo 2016 (finns på systembolaget varunummer 90219 för 209 kronor) görs på unga stockar (upp till 20 år gamla) i den berömda vingården Starderi och spenderar 12 månader på använd ek. Komplex doft med tydliga nypontoner som kommer igen i smaken där de slåss med lingontonerna. Förvånansvärt tillgänglig redan med fin torrhet. En av oss tycker fynd – en av oss oberörd. (ni börjar fatta va?)
Barbaresco Bordini 2016 serveras i magnumflaska. Vingården köptes av La Spinnetta 2006 och görs på 30-åriga stockar, 22 månader på barrique varav hälften nya. Ljus röd färg, doft av körsbär och kaffe. Slank smak med röda vinbär. En av oss hittar rökiga toner och detta är inte riktigt vår kopp te.
Barbaresco Starderi 2013 kommer att dela oss helt. Det är gjort på 45-åriga stockar och har legat 16 månader på barrique varav 30% var nya och vingården ligger bredvid Bordini som vi provade nyss. Det doftar körsbär och kaffe och vinet har en stor rymd med finslipade tanniner, stor längd och bör lagras, men kanske väl högt prissatt tycker en av oss. Torrt och rökigt tycker den andra.
Vi gick alltså inte igång på La Spinetta men våra medresenärer gör det verkligen och det handlas friskt.
När alla vininköp är lastade i bussen så sätter vi kurs mot byn Treiso för att äta avslutningslunch på La Ciau del Tornavento. Det visade sig bli en lunch vi sent ska glömma och som vi skildrar i vårt nästa blogginlägg som också kommer avsluta vår Piemonteskildring.
…..to be continued